:: Biografi

Någonstanns i en skitig fabrik, med slaviska arbetsformer och med en lön som skulle få vilken 5 åring som helst att verka rik, stod de två trälarna Jonny och Hyllan o svettades. De var oerhört trötta på att gå o slava på den hemska, skitiga o smutsiga fabriken som ändå skulle bli deras framtida död. De var trötta på skiten, det måste finnas nåt annat tyckte de. Vad de två hade gemensamt var deras intresse för musik. Och det fanns en inhemsk tävling, F-rocken där man kunde marknadsföra företaget. En helt synnerligen idiotisk idé egentligen då dom aldrig skulle få chefens tack eller ja, vad fan trodde dom egentligen?
De pratade även ytterligare med en träl som arbetade på samma skift, en bekant som senare skulle att komma bli deras vän, Sunkan. Sunkan hade tidigare spelat trummor, Jonny behärskade gitarr och skulle försöka sjunga och Hyllan kunde gnida på basen lite grann.
I början visste de inte så mycket om vad de skulle spela, alla hade olika ideér, och efter mycket om och men samsades dom om att spela Eddie Meduza!
Mot alla odds fick dom låna replokal i firmans källare, ett gammalt skyddsrum. Efter lite jobb var den inredd med allt som behövdes. Repning efter repning tog fart och det lät allt bättre, men det saknades nåt. En kompgitarrist. Jonny hade kommit till insikt lite tidigare (rättare sagt fått sparken på grund av nyare form av kvotering i samhället där vissa ska ha företräde till arbeten o gå före i turordningen) och hade helt bytt arbete. Där träffade han en vadare vid namn Nilsson. Nilsson blev tillfrågad om detta uppdrag och nappade direkt. Nu var de fyra i bandet.
F-rocken närmade sig och deras första spelning närmade sig med stormsteg, det som de alla väntat på. Nu var det dags, nervositeten var på topp. Vilket jäkla drag det var den kvällen. Låt efter låt brändes av, alla i bandet var spelkåta som fasen, intag av öl hade ingen effekt på deras spelande alls. Några veckor senare blev de uttagna som jokrar i en blockfinal till tävlingen. Samma sak upprepades, publiken älskade detta enormt bra band. Dessvärre var juryn lättmutad och bad till och med om mutor, och verkade inte bry sig om musikalisk kvalité eller scenframträdande alls. Synnerligen konstigt. Detta påtalades för jurymedlemmarna Becke o Snokis. Utan resultat. Men detta fick inte bandet på fall, de hade redan beslutat sig att fortsätta spela...

Deras första framträdande fick en stor publik, detta skedde på raggarklubben Crap Car Cruisers i Strängnäs. Publiken älskade detta helgalna band som bjuder på Eddie Meduza-låtar utan att han behöver vända sig i graven

BUFFELBINX ÄR FÖTT!